Jag och min underbara Briard Tilda går på agilitykurs nu under våren. Det är rolig träning både för mig och min hund och extra trevligt är det förstås om vädret är rätt ok. Det var det inte i kväll. Under uppvärmningen började regnet ösa ner och det blev bara värre och värre. När det var dags för oss att träna på långhoppshindret var regnet som en vägg och vi var dyngsura. Den andra gruppen som tränade lydnad placerade sig själva och hundarna under den övertäckta altanen, men inte vi inte. Agilityträningen fortsatte utan avbrott. Hundarna skuttade och undrade nog om vi verkligen menade allvar. När det var dags för mig och Tilda att öva på säcken så tog orken för Tilda slut. Att få en regntyngd, blå, lång säck kring kroppen var droppen, det fick räcka nu. Även andra hundar tyckte nog att kvällen var förstörd när det gällde träning. En timme senare kunde jag inte låta bli att titta och skratta åt lydnadsträningen. En Berner sennenhund fick spatt och sprang runt som en galning utan att ägaren fick tag i den. Det är så underbart kul att se hur levnadsglada hundarna är ibland men man vet ju också hur det känns att stå där och skämmas över sin hund. När väl Berner sennen var infångad rymde en liten Chihuahua, oj vilken fart den fick. Uppdraget var visst att skälla ut den stora Berner sennen som rusat runt tidigare och snacka om att den fick skäll. Den lilla hunden skrämde vettet ur den stora och de andra lydnadshundarna hjälpte till. Det roliga med hundar är deras oförmåga att förstå sin egen storlek.
Jag tror att samtliga ca20 hundar sover gott i natt efter ett riktigt blött träningspass och ägarna får ”njuta” av doften av blöt hund. Men oavsett om de är blöta eller inte så har nog alla hundägare det genensamt att vi älskar våra hundar, små som stora.