Den terror som drabbat samhället på sista tiden, inte minst det hemska som hände i Norge, är förödande för tryggheten. I går drabbades lilla Gnesta av terrordåd i form av lådor med texten bomb och klotter med orden bomb på väggarna i samhället. Polisen spärrade av orten under några timmar och bombutredare från Stockholm fick rycka in. Det innebär stora kostnader för samhället som istället kunnat läggas på skola eller omsorg. Det är ledsamt att vi har fått ett samhällsklimat där vi ska behöva vara rädda för jag tror att många känner ett obehag i dessa dagar. Även om man inte tänker på dödsskjutningar och risk för bomber dagligen så flimrar det alltför ofta förbi i våra tankar.
Med tanke på detta kan jag inte låta bli att minnas när jag för några veckor sedan mötte vår SD’s gruppledar i Strängnäs i politikerkorridoren på kommunhuset. Jag satt själv och jobbade när han kom in för att kopiera medlemslistor. Eftersom jag också använde kopiatorn meddelade han mig att hans medlemslistor var hemliga eftersom de hade många kändisar som medlemmar och om jag såg dem ”var han tvungen att döda mig”. Visst var det sagt med glimten i ögat och säkert på ”skoj” men så här i efterhand har orden etsat sig fast i hjärnan. Med tanke på allt som händer i världen och den respektlösheten för liv som saknas hos många människor får de ”skojiga” orden en bitter eftersmak.