Så har återigen klottrarna dragit genom Strängnäs centrum och förstört för stora belopp.  Ett flertal av butiksägarna och fastighetsägarna har drabbats av detta vansinne. Förutom tags har man även skrivit ett budskap – om inte politikerna sätter upp en klottervägg så kommer man fortsätta att förstöra. Frågan är ju om man verkligen kommer använda denna vägg till att klottra. Tveksamt, enligt mig. Det som syns på väggarna i dag är rent klotter och inte något konstnärligt grafitti som skulle kunna vara grunden till att man vill ha en vägg. Klotter i form av tags är till för att synas brett och inte på ett enskillt plank. Enligt polismyndighetens uttalande försvårar även en vägg eventuella gripanden.

Jag tycker det är tråkigt att man inte ser någon annan utväg för sin frustration än att uttrycka sig på det här sättet. Det skadar bara oskyldiga. Att föra en dialog med vuxenvärlden vore ett bättre sätt att få sin vilja igenom än att skapa konflikt men det krävs ett stort språng för många att inse det.

Har nu varit runt i några av Strängnäs kommuns delar och slås över den stora variationen i vår vackra kommun. Det finns allt från riktig lansbygd till stad med ett rikt kulturarv. Det är något vi måste ta tillvara och lyfta upp och visa att vi är stolta över.

Har nu bara en kommundel kvar att besöka innan mitt arbete med kommundelsberedningen startar. Det ska bli väldigt spännande och utmanande.

I helgen var jag upp till Stockholm, något jag inte är helt bekväm med men ibland blir man tvungen. Efter dagens utbildning fick jag lite extra tid innan tåget skulle gå och tänkte då passa på att sticka ut näsan utanför centralen vilket inte händer speciellt ofta men eftersom det snart är fars dag så…

Strosade runt i ett enormt stort Åhléns med i stort sett bara märkesprylar. Dyra kläder och prylar på varje våning och massor av shoppingsugna människor. Det här var en lördag eftermiddag och kl var ca halv fem. På den nedre våningen var det ljust och glad musik hördes i högtalarna. Vid utgången blev man bländad av glittrande handväskor till höga priser. Känslan av glamor och lycka tvingade sig på.

Utanför var det mörkt och trafiken livlig. Bilar och gående trängdes och man hörde musik från ett gathörn längre bort. I en busskur av pexiglas ser jag en man sitta på huk med byxorna neddragna och göra sina behov – mitt i allt liv. En halvmeter ifrån honom sitter några personer och väntar på bussen och stirrar stint framför sig. Hur är det möjligt? Är det ett sånt Sverige vi vill ha? Ingen verkade bry sig trots att alla kunde se vad mannen gjorde. Kan det hända någon annanstans än i Stockholm? Jag tror inte det. Det är verkligen tvära kast mellan lycka och misär och känslan av att klyftorna mellan människor växer blir bara större och större.

Det är inte ett sånt här kallt och egotrippat samhälle jag vill att mina barn ska växa upp i. Jag gör vad jag kan för att förändra – jag hoppas att även du gör det!

Hur kul kan det egentligen vara att votera? Det tar ofta lång tid och är allmänt jobbigt. Men inte när man är på Mpkongress – då kan tillochmed något så tråkigt som votering bli kul. Till saken hör att man till kongressen hade införskaffat ett elektroniskt voteringssystem i form av mentometerknappar. Miljöpartiet är ju ett modernt parti. När det då är dags för dagens första votering fungerar det moderna systemet inte alls. Efter mycket tryckande står till slut ett tiotal Miljöpartister på scen och håller upp mentometrarna mot mottagaren – vilken syn. Det var synd att jag inte kunde rusa fram och fota. Man bestämmer sig då för att strunta i dessa och återgå till det gamla sättet att räkna röster, dvs med folk som räknar upphållna lappar. Efter instuktioner om hur man håller upp sin gula lapp börjar rösträknarna räkna, och de räknar. Efter lite dividerande visar det sig att de inte klarar av att räkna, fler rösträknare får väljas och ombuden får förhållningsregler. Ombuden ska sitta så nära gångarna som möjligt och man får resa på rumpan och placera sig där rösträknarna vill. Då går det äntligen att räkna och beslut tas. Vilket beslut det var har jag redan glömt men allt skratt som pågick under tiden som det tog innan det gick att räkna rösterna kommer jag inte glömma. Det ska vara kul med politik och det är det verkligen när man är på Miljöpartiets kongress.

Jag och min underbara Briard Tilda går på agilitykurs nu under våren. Det är rolig träning både för mig och min hund och extra trevligt är det förstås om vädret är rätt ok. Det var det inte i kväll. Under uppvärmningen började regnet ösa ner och det blev bara värre och värre. När det var dags för oss att träna på långhoppshindret var regnet som en vägg och vi var dyngsura. Den andra gruppen som tränade lydnad placerade sig själva och hundarna under den övertäckta altanen, men inte vi inte. Agilityträningen fortsatte utan avbrott. Hundarna skuttade och undrade nog om vi verkligen menade allvar. När det var dags för mig och Tilda att öva på säcken så tog orken för Tilda slut. Att få en regntyngd, blå, lång säck kring kroppen var droppen, det fick räcka nu. Även andra hundar tyckte nog att kvällen var förstörd när det gällde träning. En timme senare kunde jag inte låta bli att titta och skratta åt lydnadsträningen. En Berner sennenhund fick spatt och sprang runt som en galning utan att ägaren fick tag i den. Det är så underbart kul att se hur levnadsglada hundarna är ibland men man vet ju också hur det känns att stå där och skämmas över sin hund. När väl Berner sennen var infångad rymde en liten Chihuahua, oj vilken fart den fick. Uppdraget var visst att skälla ut den stora Berner sennen som rusat runt tidigare och snacka om att den fick skäll. Den lilla hunden skrämde vettet ur den stora och de andra lydnadshundarna hjälpte till. Det roliga med hundar är deras oförmåga att förstå sin egen storlek.

Jag tror att samtliga ca20 hundar sover gott i natt efter ett riktigt blött träningspass och ägarna får ”njuta” av doften av blöt hund. Men oavsett om de är blöta eller inte så har nog alla hundägare det genensamt att vi älskar våra hundar, små som stora.

Här delar jag med mig av ideér och synpunkter jag har på livet i stort. En hel del politik, men också om mitt liv som förälder och aktiv djurskyddare. Jag planerar att använda bloggen för att lufta mina åsikter, lyfta frågor och skapa debatt.